RW 024: Heterofil – ett heterosexuellt hörspel av Christina Ouzounidis

Heterofil är en undersökning av härskarstrukturer, normer och språkets våldsamhet. Christina Ouzounidis undersöker språket som ett maktmedel som pressar och tvingar in verkligheten i en ny position. Pjäsen handlar om upprätthållandet av en världsordning, om de strukturer som språket vidmakthåller och blottar och om den sortens osynliga maktspel som uppkommer även i den största av välvilja. Den försöker rannsaka det tänkbara våldet i att ta sig friheten att tolerera eller acceptera det som skiljer sig från vår egen referens och erfarenhet. Det är en pjäs om hur vi normaliserar och marginaliserar beteenden, utseenden och handlingar och om hur normen alltid tillåter sig att inte förklara sig. Den försöker ta tillbaka makten – homosexuell, svart och kvinnlig är ord som från och med nu ersätts med heterosexuell, vit och manlig.

--> Lyssna

Text och regi: Christina Ouzounidis
Ljud: Henning Lundkvist
Skådespelare: Pia Örjansdotter, Sandra Huldt och Petra Hultberg
Premiär: 8/6

      Information om medverkande

    Christina Ouzounidis

Christina Ouzounidis är en av de drivande bakom Teatr Weimar. Hon är dramatiker och regissör och har skrivit och satt upp ett tiotal pjäser på teatern.

  Från gästspel på teaterbiennalen i Borås:

Den tyska vågen av postdramatisk teater, eller teater som otvunget skiter i traditionell dramatik, representerades under biennalen av Teatr Weimar från Malmö. Deras Heterofil är ljusår från känslodriven naturalism. Istället ett fantastiskt, makabert språkspel som utspelar sig mellan genrer som performance, kabaret och installation. Det är smart och provokativ scenkonst som både fjärmar och kryper tätt intill. Föreställningens tre kvinnor, klädda som prostituerade och med sönderhånglade läppar, samtalar om begreppet heterosexualitet medan språket klöser sönder definitionen av normalitet. Bort rivs även teatersituationens trygga konventioner. Föreställningen ställer höga krav på skådespelare och åskådare - särskilt på de senare, för upplevelsen fordrar risktagande.
/ Sven Rånlund, GP

Årets utskällning: Teatr Weimar läxar upp sin mestadels straighta publik efter noter i ljuvligt skitförbannade Heterofil.
/ Johan Hilton, EXP

Förutsättningarna är helt annorlunda för den lilla Malmögruppen Teatr Weimar, som utan tvekan blev årets snackis på biennalen med ”Heterofil”. I Borås spelas den i en hotellobby, där de tre lättklädda, översminkade skådespelarna vänder på begreppen. Christina Ouzounidis text är som kammarmusik. Rösterna går in och ut ur varandra för att få syn på, och klä av, det normala som tar sig rätten att definiera alla andra, utan att reflektera ett ögonblick över sig själv. ”Du ska inte erbjuda mig platsen bredvid mig”, vrålar Petra Hultberg till mig, ”det står inte i din makt mer än det står i min!” Och så – i ett förtätat ögonblick – får hon nog och springer ut på gatan utanför. Vi i publiken sitter lamslagna i flera minuters tystnad och tittar efter henne, uppslukade av fredagsflanörernas vanlighet.I pjäs efter pjäs har Teatr Weimar rört sig runt samma tematik om språk, makt och kön. Uttrycket är radikalt annorlunda än Backa Teaters, men Teatr Weimar lyckas också skapa ett frirum från mallade, slimmade teateruppsättningar där de medverkande knappt hinner tänka över vad de håller på med. Med ett resultat där jag som publik får uppleva tillsammans med andra hur världen ruckas och hur vi ur vår gemensamma upplevelse försöker lappa ihop den igen (...) / Fredrik Pålsson, SDS

Teatr Weimar problematiserade också utnött tänkande i Heterofil, som gavs för en aldrig sinande publik. Tre kvinnor uppträdde horklädda i en verklig hotellbar och levererade Christina Ouzounidis skarpa analys av begreppet heterosexuell. Särskilt fascinerande var det att samtidigt se förbipasserande barnfamiljer genom hotellets stora fönster.
/ Sara Granath, SVD

Dramaturgen Kristina Hagström Ståhl har tagit fram en lista med namnförslag på kvinnliga dramatiker och efter att ha sett ”Heterofil – En heterosexuell kabaret” håller jag tummarna för att Christina Ouzounidis finns med på den. Det som seminarierna uppmärksammat går förstås att applicera på alla de juryutvalda pjäser som är huvudlockelsen med Teaterbiennalen – men av dem jag hittills sett manifesteras just normens och språkets makt mest knockande av Ouzounidis och Malmögruppen Teatr Weimar. Upplyft av denna välspelade pjäs är det dags för en nattlig tur till Sveriges tillfälliga kulturmetropol, korvmojen på Allégatan, där hungriga scenkonstnärer trängs under en taksnutt i skydd mot regnet.
/ Lisa Boda, DN

Att Teatr Weimar med ”Heterofil” arbetar mot det könsrolls-cementerade och skyndar på frigörande tankar på området.
/ Rikard Loman, DN

Men om man ändå ska lyfta fram något som stack ut från den blågula teatertraditionen bör man nämna malmögruppen Teatr Weimars uppsättning Heterofil med sina tjackhorestylade skådespelares rättframma sätt att diskutera queerteoretiska maktstrukturer, och - om man väljer att tolka det så - även teaterkonstens villkor.
/ Cecilia Djurberg, SR P1

Från urpremiären

Dynamiken i Christina Ouzounidis text är inget annat än hänförande. (...) Röstens variationer, från rytande rött till nynnande gult, och dialogen som ritar konturerna av rummet om och om igen när skådespelarna talar i olika riktningar och från olika platser – allt detta gör föreställningen till en stark akustisk upplevelse.(...) Så skimrande var det länge sedan jag såg tre skådespelare på scen. / KVP

Ironin är så listigt förvänd och virtuost verbaliserad att man inte hinner fnissa till förrän det är för sent. Att Pia Örjansdotter, Sandra Huldt och Petra Hultberg inte bara har lyckats memorera de små variationerna och förskjutningarna i ordföljderna utan dessutom smidigt fraserar dem i olika tempi och aggressionstillstånd, kan bara beskrivas som fenomenalt.(...) Få teatergrupper i Sverige lever bättre än Teatr Weimar upp till det brechtska mottot att ge åskådaren något att gå hem och tänka på. (...) På Teatr Weimar har man tänkt längre. Teater är makt. Språk är makt.
/ EXP

Christina Ouzounidis gör här ett kompromisslöst och precist anfall mot den lingvistiska struktur vi lever i. På ett sätt handlar det om vem som klassas med prefixen homo, hetero, trans, bi och så vidare, men resonemanget går här mycket djupare. Detta är en frustande uppgörelse om rätten att få vara människa och bli formulerad i all den unika individualitet och inre motsättning det innebär.
/ SVD

Ouzounidis går på orden och de förmenta sanningarna med slägga och slagborr för att befria den tanke som lever där, instängd. (...) Ingen kommer undan. Detta ska höras, förstås, förgöras. Heterofil är ordexplosioner, pragmatiska kaskader, språkfilosofisk sprängdeg. Inledningen är en negativ-exponering av verkligheten. (...) Det är skönt, det där upplösandet.
/ SKD

En tätt skavande anklagelseakt med avbrott för värkande tystnader (...) Gång efter annan återvänder Ouzounidis till våldet som ryms i språket och förtrycket som smyger sig in i våra allra mest vardagliga, välvilliga formuleringar.
/ SDS

Christina Ouzounidis manus är fängslande i sin variationsrikedom. Det finns en rörlighet i hennes text som jag tycker mycket om och fascineras av. Hos henne återföds språket och blir till en ljuv symfoni i mina öron.
/ Nummer.se

Livsviktig teater (...) Se Christina Ouzounidis pjäs Heterofil - en heterosexuell cabaret. Den försvarar din rätt att vara människa.
/ Österlen 360