RW 022: Tankens slut av Leif Holmstrand

"Stycket är fyrstämmigt. Jag har delat upp mig själv i fyra linjer, som också är brutna och splittrade så som jag är bruten och splittrad i detta arbete. Två av stämmorna har gjorts ljusare än min originalröst, två mörkare. Det gäller att hålla isär sig själv. Men en samtidig vilja att låta allt flyta samman är lika stark. Allt är ständigt i rörelse, rösterna byter plats i ljudbilden – ibland långsamt, ibland i plötsliga ryck. Mina röster bär på efterskalv, rester som ekar och långsamt dör ut (bor där ännu fler av mig under ytan?). Utsagorna skiljer sig åt på många vis, det är som om den svenska som talas inuti mig består av flera språk. Vissa fragment är drastiskt komiska, andra är sorgliga eller tomma. Det de har gemensamt är en underförstådd puls, versens organiska maskineri som verkar bakom talet. Inget skanderas, men den outtalade rytmen finns där under ytan: två trokéer, en daktyl, två trokéer."

--> Läs Leif Holmstrands essä som beskriver verket
--> Lyssna

Text, koncept och röst: Leif Holmstrand
Teknik: Dan Setthammar
Premiär: 4/4